Historien är rörande. Om en kärlek till musiken, som fick 1950-talets Ockelbobor att satsa på ett riktigt fint instrument.
Men minst lika rörande är dagens engagemang. En egen flygelfond skapades. Slantar trillade in från försäljning av blomskott vid kyrkkaffet. Församlingsmedlemmar skänkte penninggåvor vid högtids- och minnesdagar.
Pengarna har räckt även till en ny pianopall och ett flygelöverdrag för att till vardags skydda klenoden från den legendariska fabriken i Queens, New York.
Börje Grönbergs far var organist och skötte musiken i Missionskyrkan i 40 år.
– Han är nog den som spelat mest på Steinwayflygeln genom åren. Men många pianister har kommenterat att den är bra.
Längden är förstås inte lika imponerande som Konserthusflygeln inne i Gävle, 1,8 meter jämfört med Konserthusets 2,2 meter. Den senare en nytillverkad Steinway inköpt för 1,1 miljoner för sex år sedan.
– Men det är sånt tryck i vår flygel, tillägger Börje Grönberg.
Och då menar han verkligen även bokstavligen. Spänningen på strängarna motsvarar 18 tons tryck!
För att strängarna ska kunna vara så hårt spända finns en väldig stålram inuti.
– Jag har själv ägt en enklare flygel där ramen var av trä. Det krävdes enormt tjocka stockar och ändå var det svårt att hålla stämningen, berättar Börje Grönberg.
Den 100-årsjubilerande Steinwayflygeln ska nu återinvigas med en konsert i Missionskyrkan. Äran att premiärspela går till Ockelbosonen Stellan Alneberg, välkänd som organist i Heliga Trefaldighetskyrkan i Gävle.
– Det ska bli väldigt kul. Jag minns flygeln som ett väldigt fint instrument när jag var där för några år sedan. Då var den nystämd men började bli en aning sliten.
Lite Bach, lite Beethoven, lite Schubert, lite wienermelodier och lite annat ska framföras. Stellan Alneberg har valt ett brett program för ett klangmässigt rikt musikinstrument.
– Nu har vi ju en riktig pärla, säger en lycklig Börje Grönberg.
På lördag 27 februari rättar Stellan Alneberg till den nya pianopallen och sänker fingrarna mot elfenben/ebenholts-klaviaturen.